Upp upp och iväg!
alltså är det bara 18 dagar kvar i Sverige! Tänka sig vad tiden går fort.
Jag fattar nog inte riktigt att det bara är, efter Bulgarien,18 dagar kvar i Sverige. Sen ska jag lämna allt det här och åka till ett främmande land, till nya människor, nya platser, ny kultur och annat språk. Kommer jag att klara av det? Känns som jag har så mycket kvar att göra innan jag kan åka. Men egentligen har jag inte det. Inga måsten i alla fall. Jag är Redo! Jo, faktiskt. När jag tänker på det. Riktigt ordentligt. Då är jag redo. Jag vill iväg. Det vill jag. Jag längtar så! Det här är min utmaning, mitt äventyr och det är vad jag vill göra med mitt liv. Och då ska jag göra det. Då ska jag det!
Har redan börjat att titta igenom min garderob. Bläddrat med galgarna fram och tillbaka som i en bok som man inte kommer nån vart i... fast på samma sidor. Har så mycket kläder. Kan inte bestäma vad som ska bort och vad som ska vara kvar. Jag är fast. Men alltid när man t.ex. ska ut och då ska välja vad man ska ha på sig så lyckas man aldrig hitta något och klagar alltid på hur lite kläder man har. Men man har massa! Är vi inte lite knäppa egentligen? Eller så är det bara jag, haha! Har kastat några plagg som jag vet att jag inte kommer ta med mig till USA, Och, som jag absolut inte kommer att använda när jag kommer hem sen. Det här blir ju värsta storstädningen! Känns som jag börjar få lite ordning på mina grejer i mitt rum nu!
När jag kommer hem från Bulgarien så är resväskorna lediga så då kan jag börja packa. Ska blir riktigt kul. Eller ah, det kanske jag bara tycker nu. haha! sen kanske jag kommer sitta på mitt rum och svära för jag inte får igen resväskan eller för jag har svårt att bestäma mig vad jag ska ha med mig.
Fast det ska jag inte tänka på just nu. Först på tur är Bulgarien! och det ska bli så kul! Även om jag hatar att flyga! Och på tal om att flyga. Hur ska jag klara av att flyga till Nyc helt själv? Får ont i magen bara jag tänker på det. Tur att jag förhoppningsvis hamnar bredvid några andra au-pairer som åker samtidigt från Arlanda. De får hålla mig i handen och lugna ner mig när jag börjar hyperventilera. Okej då. Så illa är det inte :P
Ida som kommer bo nära mig i NJ åkte nu i måndags.
Har inte hört något från dig. Hoppas resan gick bra!
Snart är jag också där! Vi ses då :D
Nu ska jag sova. Jag kommer inte kunna blogga något när jag är i Bulgarien. Eller det skulle jag säkert kunna. Men så beroende är jag inte.
Kan klara mig utan bloggen och datorn en vecka( men det är på gränsen :P ) Och ni kan säkert klara er utan mig en vecka med. haha!
Ha det bra allesammans!
♥ Rebecka
Presenter
Svar: Nej
Man måste inte köpa presenter till familjen men nästan alla gör det. Det är en trevlig gest och ett sätt att välkomna varandra inför det kommande året. Och vem tycker inte att det är roligt att ge presenter? Jag tycker det i alla fall, att se deras glada ansikten när de öppnar presenterna. Och man känner Glädje. Att kanske genom presenterna visa något som är typiskt för sitt hemland, att dela med sig.
Sen har jag alltid tänkt, vad pinsamt det skulle vara om jag inte hade köpt något och de har köpt något till mig. Jättepinsamt. Jag har skaffat presenter, det känns lite bättre så. Det gör inget om jag inte skulle få något av dem. Jag får något av dem i vilket fall som helst, de välkomnar mig i familjen. Det är väl något jättestort?
Jag vet hur svårt det kan vara att komma på vad man ska ge för presenter till familjen. Och sen beror det på vad man kommer ha för barn och vilka åldrar och vad föräldrarna har för intresse. Jag skulle tycka att det var jätteroligt och vi alla kunde skriva ner tips på presenter man kan köpa till familjen. Kanske även vad ni själva köpt? Vad som är typiskt svenskt och hur mycket det är rimligt att köpa presenter för? Man vill ju inte verka snål, men inte heller köpa dyra presenter för hur mycket pengar som helst. Ni förstår säkert hur jag tänker.
Jag vill passa på att tacka min mamma för den kanonbra idén hon gav mig. Den var verkligen jättebra idé på presenter. I alla fall till min familj. Jag kan inte skriva här vad det är för jag vet att min familj läser. Är det någon som undrar så får ni fråga :D
♥ Rebecka
Vänner
Att man ska ha jättestor hemlängtan?
Att man inte ska trivas med familjen?
Att man inte ska få några vänner?
Just nu tänker jag på den sista. Vänner!
Man måste ha vänner, annars kommer man aldrig klara av ett år i Usa.
Och är man "normalt social" så får man förhoppningsvis vänner som också är au-pairer och som man träffat genom möten t.ex. Fast egentligen nöjer inte jag mig med det. Låter jag kräsen då?
Jag vill ha amerikanska vänner. Riktiga amerikanska ungdomar. Vill inte ni?
Men hur ska man träffa och lära känna dem egentligen...
Vi blir ju helt plötsligt "omyndiga" och får inte gå ut på krogen där man annars brukar träffa rätt så mycket nytt folk. Är det bara att satsa på att knyta kontakter när man pluggar på college?
När jag läser andra au-pair bloggar så verkar det som ni får massa av kompisar direkt när ni kommer till USA. Är det mest andra au-pairer då?
Till sist tror jag att de två sista punkterna(som jag skrev där uppe) behövs för att man lättare ska klara av punkt 1, hemlängtan! Så satsa på vänner och en riktigt bra familj så är nog risken mindre att man längtar hem så mycket att man lämnar au-pair programmet.
Jag känner också att jag varit lite seg på att uppdatera. Var i Boda borg med familjen :-)
sen var det utgång med en kompis där jag sov över.
Så har inte haft tid att skriva. Men det är ju sommar! Då ska man hitta på grejer!
Inte sitta framför datorn och häcka :P
♥ Rebecka
Au-pair vänner
Och har ni tänkt på att vi au-pairer faktiskt har en fördel.
Även om vi inte känner några där, så känner vi varandra.
Alltså så känner vi personer i USA då ;)
Och om vi är smarta kan vi göra au pair trippar och hälsa på varandra.
Då kommer vi att få ut det mesta av vår tid där med så många utflykter som möjligt.
Känner man au-pairer i CA så kan man åka dit och upptäcka delstaten samtidigt som man har en personlig guide och någonstans att bo :-)
Likadant med andra ställen i USA.
Ta därför vara på alla kontakter ni gör och alla nya vänner ni får på flyplatsen, flygplanet, utbildningen och kanske även via bloggar. Och håll kvar vid dem!
Hälsa på varandra! Och få ett underbart år. Och underbara vänner!
Kanske även vänner för livet!
Gud vad kul vi kommer ha det!
♥ Rebecka
Tv program
Har haft en riktig segardag idag och då äre precis så man blir! seg!
Känner egentligen inte för att skriva...
men kom att tänka på en sak.
Jag följer ett par program här hemma som jag absolut inte vill missa när jag åker till USA.
Om man tar Desperate housewifes som exempel så har det uppehåll nu, och säker i USA med. Då borde vi vara på samma ställe när det börjar?
och Greys Anatomy, och Ugly Betty.. ååh
Går jag in på internet och läser verkar det som att Desperate Housewifes börjar 27 september,
Greys Anatomy den 24 september och Ugly Betty den 9 oktober.
Stämmer det så blir jag väldigt glad :-)
Sen måste det ju börja där det slutade här i Sverige också..
Så man inte märker när man sitter där att, oj jag har nog missat ett par avsnitt.
Känns egentligen som en skitsak som inte borde betyda så mycket.
Ni sitter säkert där hemma och skrattar åt mig nu. HAHA
det får ni göra, det är okej!
Men saken är den att småsaker som den här är sådana saker som helt plötsligt kan kännas ganska stora. Skulle jag ha kvar mina program så skulle jag ha kvar en liten del av mig och mitt liv från Sverige. Och en liten bit av, Trygghet!
♥ Rebecka
Uppdatering
Är på jobbet just nu.
Och det är dött! haft 1 samtal på 2h. Haha!
Funderar på att sätta mig och läsa lite körkortsteori inför USA.
Är det någon annan som börjat läsa?
Är det så att man inte behöver ha bälte på sig som vuxen om man sitter i baksätet?
låter lite dumt!
Och är det någon som har fattat vad en Weave Lane är för något?
Och Toll Booths??
Har kommit en fjärdedel kanske.. bara att fortsätta nu.
Jag som trodde att jag klarat av den här delen när jag klarade teoriprovet :P
Men nu blir det att börja från början igen. Fast med ett annat lands körkortsteori!
Wish me luck!
♥ Rebecka
Inriktningar
Vet att några haft lite funderingar på de olika "inriktningarna" som Skandinaviska Institutet har.
Just det är lite speciellt och det är inte andra förmedlingar som har som dem.
Jag tycker det är väldigt bra, för då kan man bestämma själv om man vill plugga mer eller mindre,
och har man speciell barnerfarenhet så får man mer betalt.
Jag har gått barn och fritidsprogrammet på gymnasiet och räknas till en au-pair extraordinary. Jag kommer att jobba lika mycket som en vanlig au-pair men får mer betalt för min utbildning. Man räknas också som au-pair extraordinary om man t.ex. är utbildad förskollärare eller har 2års heltidserfarenhet inom barnomsorgen.
Både som vanlig au-pair och extraordinary au-pair jobbar man 45h per vecka och studerar 3h. Båda får pengar till studier av familjen på upp till 500$. Skillnaden är alltså betalningen. En vanlig au-pair får 176,85$(1383kr) i veckan medan en au-pair extraordinary får 250$(1955kr) i veckan.
Den inriktningen som har störst skillnad är Educare!
Där jobbar man 30h i veckan och studerar minst 6h i veckan.
Alltså jobbar man 15h mindre men pluggar bara 3h mer..
vilket resulterar i 12h mer fritid.
Men då får man inte heller lika mycket betalt. Man har en veckolön på 132,64$ vilket är 1053kr.
Familjer hjälper en dock med dubbelt så mycket pengar till studierna, hela 1000$.
Det som är speciellt när man åker som educare är att man kommer till en familj med barn i skolåldern. Det är det som ger dig möjligheten att plugga mera då de är i skolan.
Eftersom man jobbar med skolbarn här är körkortet viktigare. Man måste ha körkort vilken inriktning man än väljer men här måste man ha haft körkort i minst 6 månader.
Annars så har jag varit på stan idag.
Imorgon är det utgång med Kajsa och på lördag jobb.
Det rullar på med andra ord.
Ibland känner jag att jag tänker lite för mycket, oroar mig för mycket och skrämmer upp mig själv inför USA.
Jag får ta och lägga av med det!
♥ Rebecka
Månadens skönhetstips - Juli
För mig var det dags för en Fotrenovering :P
för dig med kanske?
Det här behöver du:
- Balja
- Fotsalt
- Rogivande olja
- Skrubbkräm
- Fotfil och nagelborste
- Nageltång och nagelfil
- Nagelbandscreme(frivilligt)
- Fotkräm
- Frottéhandduk
- Nagellack
Förbered genom att ställa fram alla grejer.
Sätt på tv.n och titta på en film eller favoritprogram.
Eller ta och läs en bra bok :-)
Tänd gärna ett ljus. Doftljus. Då blir det extra mysigt.
De flesta av mina produkter kommer från Oriflame eftersom jag är försäljare ^^
Men man kan hitta mycket i en vanlig mataffär!
Häll i varmt vatten i baljan, tillsätt oljan och fotsaltet.
Sätt i fötterna och sitt i åtminstonde 15minuter så fötterna blir mjuka och blodcirkulationen ökar, sitt helst längre.
Skrubba fötterna med en skrubbkräm. Har du ingen kan du göra din egen genom att blanda salt och olja. Borsta fötterna med nagelborsten och fila med en fotfil. Fila inte för mycket på t.ex. förhårdnader! Det är bättre att fila lätt och ofta. Filar man för mycket kompenserar huden med att bli kraftigare och då blir förhårdnaderna värre.
Klipp naglarna men fila inte än utan vänta tills fötterna är torra. Har du nagelbandscreme så penslar du det på nagelbanden för att lösa upp döda hudceller och kunna "föra ner" nagelbandet. Du låter det sitta på i ca 5minuter innan du tvättar bort det i baljan och för tillbaka nagelbandet.
Ta upp fötterna och torka dem. Fila dem när de är torra. Smörj sedan in med en fotkräm. Har du inte fotkräm så ta olivolja som också är mjukgörande och binder fukt. Då masserar du in och väntar i 10 minuter innan du torkar bort överflödet.
Måla naglarna! Grunda med underlack, följ upp med två lager färgat nagellack och toppa med ett glansgivande överlack!
Nu har du fina sommarfötter!
Snabbtips är att smörja in fötterna på kvällen med en jättefet kräm och sen sätta strumpor på fötterna och sova med dem på hela natten. På morgonen är de mjuka och återfuktade! :-) strumporna är ju bara att tvätta sen.
♥ Rebecka
Stackare
men nästan ALLT jag pratar om handlar om au-pair.
Satt här och tänkte på det.
Det är egentligen synd om de runt omkring mig som måste stå ut med mitt au-pair snack hela tiden! haha
Men bara för jag kommit på det nu så betyder det inte att jag kommer prata mindre om det :P
Det är ju den stora händelsen i mitt liv nu, klart man pratar om det!
det är ju det som jag tänker på dag och natt...
♥ Rebecka
Questions
Fick fyra frågor av Lina som jag tänkte svara på här på bloggen för jag tror att det kan finnas fler som undrar samma saker. Hoppas du blir nöjd med svaren. Jag har gjort mitt bästa.
Känner att jag inte är någon expert än, men lite kan jag allt.
Är det någon annan som har frågor så varsågod bara!
Men jag kan inte lova att jag vet svaret på alla frågor.
1. Vilken au-pair förmedling åker du med?
Jag åker med SI, Skandinaviska Institutet som i USA kallas för Au Pair in America.
De har egen hemsida där ni kan läsa ännu mera.
http://www.scandinavianinst.se/
Man kan få en broshyr hemskickad där man också kan läsa mer.
Den här har jag men jag vet inte om de uppdaterar och gör nya varje år.
Så ber ni om en nu kanske den inte ser likadan ut.
2. Hur/vem kontaktar man för att bli aupair i usa?
Det första man gör är att man bestämmer sig för vilken förmedling man vill åka med. Det är steg 1.
När man bestämt sig för det så har de flesta förmedlingarna en sida där man kan göra en intresseanmälan/preliminäransökan och få information hemskickad.
Man kan också välja att ringa direkt till förmedlingen. Telefonnummer hittar man på hemsidan.
Du kommer få information om hur du kan börja med din ansökan skickad till dig.
Med skandinaviska institutet gör du din ansökan online. Man får en egen sida där man loggar in och laddar upp intyg och referenser m.m. samt svarar på formulär. Jättesmidigt!
När du sen börjar med din ansökan kan du höra av dig till förmedlingen när du vill men frågor och funderingar. Det är faktiskt inte så svårt som man kan tro att komma igång.
Bara man bestämmer sig för vilken förmedling man vill åka med.
3. Måste man läsa på college?
Ja, man måste läsa såkallade 6 academic credits på en skola som är godkänd av Au-pair in America. Det finns en massa olika skolor och man har ganska mycket att välja emellan.
Det är inte alls mycket som man läser egentligen. Ca 3h i veckan under 30 veckor.
Se det som en möjlighet att få lära sig något nytt samt att träffa massa nya människor.
Och eftersom det finns så mycket att välja emellan så kan du säkert hitta något som du skulle tycka vara kul.
Gillar man inte att plugga massa kan man ju välja något mer praktiskt som en fotokurs eller teater.
Ja möjligheterna är oändliga. Finns även helgkurser man kan ta som är godkända.
Familjen betalar upp till 500$ för dina studier och står för resan dit och hem. Så väljer man billigare kurser kan man klara sig utan att behöva betala något till studierna själv.
Vill man plugga lite dyrare kurser kan man lägga till pengar själv, man kommer ju att ha råd med det när man är där :P
När man pluggat klart måste man visa bevis för att man varit där och medverkat.
Följer man inte reglerna får man ingen avslutningsbonus i slutet på året.
Och jag vet inte helt säkert om det är något annat som händer också.
Men att plugga i USA, Skoj ju! Varför skulle man inte vilja det!
4. Hur ska jag gå till väga för att kunna bli au-pair säkert?
Är det USA du tänker på så är det viktigt att du åker genom en förmedling.
Vet de som åker privat också. Och ja, det kan funka och man kan få ett underbart år.
Men har också hört att det kan vara extremt svårt att få ett giltigt visum om man åker privat.
Och man måste ha ett visum om man åker till USA. Vet inte om det till och med är så att man åker olagligt om man inte åker via förmedling. USA har också au-pair under "utbyte" , Au pair exchange program och det är meningen att alla au pairer i USA ska studera. Åker man privat gör man kanske inte det... Men vet inte säkert så kan inte egentligen uttala mig.
Är det någon annan som vet?
Men det känns mer tryggt att åka genom en förmedling tycker jag.
Det är ju trots allt USA och det är lite att fixa innan.
Man kan inte bara åka dit. Så som jag svarade tidigare så är det allra säkraste sättet att åka med en förmedling, en Bra förmedling, som Skandinaviska t.ex. Finns nog några mindre bra förmedlingar där ute med. Och det kan vara ganska svårt att veta vilka som är bra och seriösa och vilka som är mindre bra.
När man åker med en förmedling har man stöd hela året ut.
Förmedlingen vet hur allt går till för de har gjort det förut.
Och skulle något hända har du alltid folk att vända dig till.
Med en förmedling kan man känna sig säker!
♥ Rebecka
Vilken dag! :-)
Underbar dag! Fint väder för en gång skull med. Vem blir inte glad av solsken?
Åkte in till stan och hade min första dag som kontaktperson. Jag jobbar ideellt i kvinnojouren. Kontaktperson är när man tar hand om en person som kommer och ska bo i skyddat boende av någon anledning. Man umgås, finns där, stöttar, visar runt och hjälper till med det praktiska. Och det var såå kul! Synd att jag inte kan berätta mera. Men jag har tystnadsplikt.
På kvällen mötte jag Danne och vi gick på bio och fika på Georges. Trevligt! Önska mig något i önskebrunnen på George. Inte för att det var en brunn precis, mer ett glas :P haha! hoppas det går i uppfyllelse. Vi såg på Brüno! Haha, har ni sett den? Knäpp film :P men det beror ju på vad man har för humor också.. jag tyckte den var rolig i alla fall.
Och vet ni va! :O jag tittade i hmm.. vad kan det ha varit.. 4 mataffärer inne i stan. INGEN hade arraksessens. Jag blir galen asså. Ska det vara så svårt :S
Någon vill inte att jag ska baka arraksbollar....
Igår började jag läsa New Jerseys körkortsteori.. 250 + sidor på engelska. Kommer att ta sin lilla tid. Går ganska segt. Men jag kommer framåt i alla fall. Vad jag har förstått så måste man göra ett teoriprov i USA. Men har också hört att det är olika beroende på vart i USA man ska vara. Men jag tror jag behövde det. Hur är det för er andra?
Nej ni... klockan är kvart i 2 strax. Tror nog det är dags att sova. Har varit en lång dag.
♥ Rebecka
Månadens Bok - Juli 2009
Fick ideén att dela med mig lite av de bra böckerna som jag stöter på.
Börjar därför med Månadens Bok
Nu gäller det bara att se till att jag läser nåt nytt varje månad med :-)
De här två månadens böcker är skrivna av Katarina Von Bredow.
Katarina Von Bredow har blivit utsedd till Sveriges mest kända ungdomsförfattare.
Har ni inte läst hennes böcker så gör det NU. De är lättlästa böcker som inte kräver så mycket tankeverksamhet - precis sådana som jag gillar. Bara läsa och njuta.
Det här är två av hennes böcker. Men jag gillar ALLA. En ny bok kommer ut i September som jag verkligen vill läsa. Handlar bland annat om en tjej som får mer än bara vänskapliga känslor för sin bästa kompis pojkvän, och han för henne! Alla böcker som hon skriver om handlar om kärlek och många handlar om förbjuden kärlek. Jättespännande. Synd bara att jag inte kommer kunna läsa den när den kommer ut....
En bok om kärlek och lust, men också en fråga om vad som är rätt och fel.
Vem bestämmer över andras lycka?
Som om ingenting
På skrivarkursen träffar nittonåriga Elin Paul. De finner en alldeles speciell samhörighet och Elin känner att det börjar utvecklas något mer mellan dem. Sakta går det upp för henne att hon är kär. Allvarligt kär. Men Paul är tjugofem år äldre än Elin. Och han är far till Tessan, Elins bästa kompis. Hon kämpar emot. Det får inte hända, det finns inte.
Men det händer i alla fall.
♥ Rebecka
I brist på annat
Sitter och pratar med andra au-pairer som är i matchningprocessen. Kommer ihåg känslan att inte veta vad för slags familjer som kommer höra av sig. Det var spännande. En härlig känsla. Ganska svårt för er andra, icke au-pairer att förstå känslan. Men nu har jag redan en familj. Men undrar fortfarande vilka fler familjer som skulle ha hört av sig. Man är väl nyfiken :P
Vad är viktigast att fråga familjen under intervjun? Jag hade fixat iordning en massa frågor som jag skulle ställa familjen. Men eftersom jag skypade med familjen gick det inte som jag tänkt :P Kan ju inte sitta och titta ner i mina papper och skriva samtidigt som de ser mig i webcamen. Skulle se lite dumt ut. haha
Hur gör ni andra?
Jag har mina intervjufrågor kvar på datorn i word.
Vill du att jag ska skicka det till dig så säg bara till :-)
I brist på annat att göra så lägger jag ut det här You Tube klippet.
Många av er har nog redan sett det.
Men den är ju så cool. Kommentera och håll med!
♥ Rebecka
Skype
Var ett tag sen så var skönt och se deras ansikten igen :-)
känns verkligen jättebra. Vill åka nu! inte långt kvar! Wohoo
Träffade även min hostmums mamma, barnens mormor. Det var trevligt :D
Fick också en you tube länk på flickan som precis lärt sig att gå. Och hon såg såå glad ut :D
För er som inte vet här så har hon särskilda behov. Vilket ni säkert kan lista ut när hon är 4 år och tar sina första steg.
Men jag skräms inte av det. Många andra där ute har sagt nej till familjer med barn som har särskilda behov. Tänkt till en extra gång. Alla barn med särskilda behov behöver inte vara jobbiga. Det kan finnas normala barn som är ännu jobbigare. Och sen finns det olika grader av behov ett barn kan ha. Det bästa är, om du får en familj som har barn med särskilda behov. Prata med dem och fråga och hör dig för. Tacka inte nej direkt! Det kan vara din drömfamilj!
Måste också säga, att idag skulle jag baka Arraksbollar! Var så himla sugen
Fixade med kaksmulorna som man ska ha sen tog jag cykeln ner till torget för jag skulle handla arraksessens.
Gick till ICA, de hade inte. Gick till Willys, de hade inte, och gick till Netto, de hade inte heller. Herregud!!
ska det va så svårt.. Blev inget arraksbollarbak idag.. men mamma bakade vaniljbullar som jag mumsade på istället ^^
Här kommer bilderna från Liseberg :-)
14 år, du och jag! och fler kommer det att bli
Och Ja! Jag vet att vi inte är normala.. haha
♥ Rebecka
Community Counselor
För er som inte vet vad det är så är det en person i USA som bor i närheten av där man kommer att bo och har hand om en grupp au-pairer(cluster). Hon hjälper dem och ser till att allt funkar och har möten varje månad.
Hon är även personen som intervjuat och godkänt familjen till au-pair programet. Så innan jag matchade med min familj så pratade jag med henne och frågade hur familjen var oså :-) Jag fick reda på väldigt mycket när jag pratade med henne så det är tips till er andra ute i au-pair djungeln.
Den sista tiden har hon ringt upp mig och vi har pratat om utbildning och vad jag är intresserad av att utbilda mig till. Hon skulle titta upp en skola och återkomma till mig. Det tog ett litet tag och sen bad hon om ursäkt för det hade dröjt - det hade varit en au-pair kris.
En person i hennes cluster hade det inte bra hos sin värdfamilj,man har då två veckor på sig att göra en rematch och hitta en ny familj. I vanliga fall brukar man bo kvar hos familjen tills man hittar en ny men den här tjejen kunde inte bo kvar där en sekund längre. Så hon fick bo hemma hos Community Counselor.
Jag kände direkt när jag läste hennes mejl att jag blev så trygg. Om något skulle hända mig i USA så skulle hon finnas där, och till och med låta mig in i hennes hem och bo hos henne och hennes familj. Jag måste säga att det känns riktigt bra att veta!
Har hört skräckhistorier om andra au-pairer och deras community counselor - de som åkt med CC. Hörde tex. om en som inte ens kunde va hemma hos sin community counselor för hon tålde inte pälsdjur och personen hade hund som han propsa med att ha kvar i huset. Mötena var ett måste men hon kunde inte sitta inomhus med de andra, pga hunden, så hon satt utomhus -själv... vet inte om de är helt sant men skulle inte förvåna mig..... likaså att jag hört från många att blir det strul med värdfamiljen - så står de där - helt ensamna - och att community counselorn bara tycker man är jobbig och ivägen. Är det någon mer som hört dåliga saker om de olika förmedlingarna? Eller någon au-pair som råkat ut för något? Dela gärna med er!
Om SI hade jag inte hört något. Men Nu vet jag lite Och det känns Bra! :-)
Har ni andra också pratat med er community counselor?
♥ Rebecka
Här finner ni mig!
Kommer att bo i en liten förort utanför Princeton, NJ..
Någon i närheten?
Kan passa på och berätta lite vad som händer i mitt liv också, som inte gäller au-pair!
Igår var jag på Liseberg med min bästa vän och barndomskompis Emelie och hennes familj, jättelänge sen jag var där så det var ju skoj!
Iaf så är jag en stor FEGIS när det kommer till att åka karuseller, och har alltid varit det. Ni som känner mig vet att jag tyckt att nyckelpigan varit läskig :O därför förstår ni om jag är extremt stolt över mig själv när jag åkte lisebergsbanan OCH tyckte att den var skitrolig. Får tacka de andra för de fick upp mig i den :D
Och tro det eller ej så gick jag upp i uppskjutet, fattar egentligen inte hur det gick till. Jag kopplade helt enkelt bort tankarna och stod i kön och gick upp och satte mig i stolen - som en robot! det var först när jag satt där och hörde i högtalarna att jag skulle hålla huvudet bakåt som jag vaknade upp ur koman - och fick panik. Jag ville verkligen inte vara kvar där. Började hyperventilera och tänkte " nej nej nej, ja vill inte! ta mig härifrån " Men hann inte så mycket mer innan jag sköts upp. Jag skrek som en stucken gris och vid vändningen där uppe så man stannar och sen faller så tappa ja andan, det var en konstig känsla som ja aldrig känt förut, skriket tog slut och kändes som den vände o gick ner i magen på mig, huvvet blev tungt, det blev suddigt och jag kände mig alldeles groggy. När jag klev av skakade jag i hela kroppen och var likblek - aldrig mer, tänkte jag, aldrig mer.
- den natten drömde jag mardrömmar om uppskjutet...
Men endå, en Underbar dag med Underbara människor.
Bilder kommer så fort jag fått dem från Emelie :P
♥ Rebecka
Kostnader att åka som au-pair
Lovade ju att jag skulle räkna ut allt jag betalat och skriva ner! :-)
Tänk bara på att det här är med min förmedling, SI, Skandinaviska Institutet. Prisen kan variera lite beroende på förmedling men det finns grundkostnader som är dem samma i alla, tex visum och internationellt körkort.
Så man kan alltid börja och sen avbryta om man är osäker. Ni har inget att förlora på det!
När man har intervjun kommer den första kostnaden.
-Kostnader till och från intervjun(Varierar, jag hade busskort) samt pengar till registerutdrag(172kr), som man ger direkt till intervjuaren. I alla fall om man väljer skandinaviska institutet.
Blir man sen accepterad till programmet, är med och väntar på en bra match men aldrig hittar en bra familj, kanske börjar känna att det här var nog ingenting för mig - så kan man dra sig ut och då har man bara betalat för registerutdraget. Det är först när man sagt Ja till en familj som man have made a commitment to the au-pair in America program.
Då tillkommer avgifter som:
-Hälsoundersökning, i mitt fall 0 kr. annars ca 500kr kanske (läs i mitt tidigare inlägg hur jag kunde få det för 0kr)
-Au-pair visumet kostade 1200kr och frimärken till en brev skulle man fixa för 62 kr och sen tog jag kort till visumet(200kr)
- Sen tillkom resa till och från stockholm. Varierar också beroende på hur långt ifrån man bor. För mig kostade det ca 400kr
-Kommer behöva skaffa ett internationellt körkort som kostar 230kr. För vissa även att ta ett nytt kort men jag fick två när jag tog till visumet.
-Man har en grundläggande försäkring så om man nöjer sig med den så kostar det inget mer där. Annars kan man utöka försäkringen, kostar mellan 1150kr och 2700kr beroende på vad man vill utöka med.
-Jag betalar ingen depositio och ingen avgift för flyg.
-Det kommer tillkomma resa till flygplatsen på avresedagen.
- Och köper man present till familjen så tillkommer det med. För mig kommer det gå på strax över 500kr. Men det är frivilligt. Dessutom fyller pojken år när jag kommer så köper lite extra till han.
Sammanlagt 2264kr + present till familjen (2762kr) och sist resa till flygplatsen som jag inte räknat med.
Troligtvis kommer jag också utöka min försäkring så det tillkommer.
Om ni vill se hur mycket det kommer kosta för er så räkna om genom att titta på allt jag skrev där uppe.. Kostnad för resor varierar beroende på vart man bor. Samt det där med att jag inte betalar deposition eller flyg är pga att det var en kampanj då så det är inte säkert att det är så nu. Jag fick det gratis men avsade mig avslutningsbonusen på 200$ som man får i vanliga fall :) Men kan säga att de har kampanjer väldigt ofta för att locka flera!
Så alltså är det inte extremt dyrt att komma iväg. Men det krävs endå att man sparat ihop lite pengar - man vill ju ha pengar med sig när man åker med! Och man måste också komma ihåg att när man väl är där så FÅR man massa. 4 dagars utbildning, 500$ till studier + transport till och från. Och jag får en veckolön på 250$ och gratis mat och gratis boende får man. De utgifterna man kommer att ha där är för det mesta saker man hittar på, nöje. Vi kommer va rika där!
Det är en liten summa att betala för ett oförglömligt och underbart år!
Jag vet inte om jag glömt att skriva något?
♥ Rebecka
Varning för ytterligare ett långt inlägg!
Nu hade jag alltså fått en familj. De hade två barn, en dotter på 4 och en pojke på 7. Pappan jobbar, mamman är hemmamamma. Dottern har särskilda behov och är sen i utvecklingen - går därför inte på dagis utan mamman ska lära mig ett hemmaprogram som hon och jag kommer hjälpas åt att göra på dottern. Ska bli riktigt kul att lära mig det, är ju sådant jag kan få använding av i framtiden =)
Familjen bor utanför Princeton, NJ som en vanlig svensson familj. Huset lagom stort, lagom städat och känns som en väldigt jordnära familj. Något som jag fastnade för hos dem! Så den 24 augusti lämnar jag Sverige. Bara jag skriver det här blir jag både nervös och exalterad på samma gång! :D Känner ni med så?
När jag tackat Ja till familjen så hörde jag av mig till CC.. Där hade jag fortfarande inte blivit accepterad till programmet! - sega eller vad?? De tjatade på mig massa och verkade inte alls glada när jag bytt förmedling.. men men.. det är väl förståligt..
Men även fast jag sagt Ja till familjen och var lycklig så kunde jag inte låta bli att tänka
Tänk om det hade dykt upp en till familj, som tredje eller fjärde som skulle ha varit så mycket bättre! Ska man säga nej för man tror att det kommer komma någon bättre familj eller ska man säga Ja för att man tror att en bättre familj än så här kommer jag inte att få? - svårt!
Glömde säga att innan jag matchades med familjen så hade jag en hälsoundersökning med. Mamma ringde till vår barnläkare och frågade. Han sa att jag kunde komma dagen därpå och att han skulle göra det gratis! Kanonbra ju :D
Antog att han fick betalt genom kommun eller nåt för något måste han ju få för tiden han lade ner.. Men jag slapp betala iaf.. haha Ett tips till er andra alltså - hör er för ordentligt innan ni gör er hälsoundersökning - där kan man spara pengar!
Min hostmum T mejlade till mig att pojken A fyller 8 år samma dag som jag kommer och var jätteexalterad och ville berätta det till mig över skype - älska skype säger jag bara!
Så dagen efter skypade jag med A, fick låtsas bli överaskad för att inte göra han ledsen! Han var såå gullig :D I'll be like his birthday present ^^ Så nu måste jag komma på nåt och köpa i present till han. Tror jag redan kommit på men vill inte säga ifall att familjen läser här och översätter till engelska..för de kan väl göra så?
Såg också när de hade uppdaterat min au-pair sida på internet att jag kommer få New York touren gratis! Hade nästan glömt bort att jag en gång i december eller så hade skrivit till Louise på hennes blogg.För hon kunde fixa så man kunde få den gratis. Så det blev en trevlig överaskning!
" Congratulations! You will receive a FREE New York City tour at Orientation as you have been referred by a friend who participated in the Refer a Friend program with Au Pair in America! Have a great time! "
Fick ytterligare ett mejl från mamman med en länk till en körkortsida i NJ. Skrev ut över 200sidor körkortsteori på engelska. Skrev ut i skolan :P haha man får ju va smart! Vet inte riktigt om det är meningen att jag ska ta körkort där igen eller hur det är.. :S Har inte börjat plugga än iaf.. hahaha
2 veckor efter att jag sagt Ja så fick jag hem en massa papper i brevlådan. Hade också fått ett antal mejl från SI om hur jag skulle gå vidare med visumet. De har varit så himla bra och hjälpt mig jättemycket! Hade varit inne på ambassadens hemsida och bokat tid. Nu hade jag alla papper och fylla i.. Herregud va mycket! Mitt foto skaffade jag på expert som tips för er andra. Tror jag betalade 200kr för det och då fick jag 2 kort. Tänkte använda det andra till mitt internationella körkort! :D för det funkar.. de va inte så hårda på om de va 4x5 eller 5x5 så slipper man ta nytt.
Sen kom den dagen jag skulle till ambassaden.. mamma och jag åker hemifrån 5.30 :D Fatta tidigt!
Fy faaan va jobbigt de va på ambassaden! Ni som varit där fattar lite bättre när ni läser här :P1 och en halvtimme i kön utanför ambassaden i spöregn.
Sen när man tror att man kommit in så får man stå i ytterligare en kö innan man kommer fram och får lämna in sina papper, som tur var inomhus men lika kallt endå.
Efter att ha stått i den kön 30min och lämnat in mina papper så sätter jag mig ner o väntar på att bli uppropad
Och där satt ja 2 timmar till! Man blir inte uppropad i ordningen som man kom så när personer som kom efter mig blev uppropade blev jag orolig...
Till slut ropade de upp mitt namn och jag kom fram till luckan.
När jag sen skulle ta fingeravtryck var mina fingrar för kalla så det funka inte i maskinen
så då fick ja värma fingrarna först.. Då förstår ni att de va kallt i lokalen!
Kom till Stockholm kl 8 och ute från ambassaden var man kl 1..
Herregud!!
Kommer inte riktigt ihåg, men antingen fick jag mitt visum hemskickat dagen efter eller så tog det två dagar - snabbt gick det iaf.
På min internetsida så hade det kommit upp en pre-departure online training - så den höll jag på med.. inte så rolig men lite lärde jag mig allt :)
Har också pratat med min community counselor MASSA.. vi håller på o prata om vad jag ska plugga i USA. Vill ha bra koll på det innan jag kommer dit eftersom skolan början nästan direkt då. Är väldigt intresserad av Personlig tränare och Nagelterapeut. Hoppas på båda om det inte blir för mycket pengar att lägga till själv.
men jag tänker så, att får jag lägga tlill 1000 kr själv och utbildar mig till något jag verkligen vill så är det värt det. Jag vägrar att plugga några tråkiga kurser som ingen bryr sig om att jag pluggat när jag kommer hem till Sverige.. De här skulle jag ha använding av och kanske till och med gör att jag får jobb. Hur tänker ni när ni ska välja kurser?
Är det någon annan som åker med SI ? jag tänkte på försäkringen... ska ni ta extra försäkring? jag vet inte hur jag ska göra....
Hade tänkt och sätta mig ner och skriva ner alla mina kostnader för att åka iväg som au-pair... Kanske kan man jämföra mot vad andra i andra förmedlingar fått betala? Eller att andra som vill åka inser att det inte är särskilt dyrt :D
Kommer kanske imorn.. får se :D
Kramar Rebecka
Here goes
Startade bloggen idag.. Så snälla klaga inte på hur den ser ut :P
Har egentligen alltid varit väldigt negativt inställd till att ha en blogg.
Lägga ner en massa tid för att folk ska kunna läsa om ens liv. Varför då..
Men nu känns det som det har ändrat sig.
Vi au-pair bloggare har en gemenskap känns det som.
Vi peppar, stödjer och ger varandra tips.
Vi är personer som alla har samma dröm, känner samma känslor och förstår varandra, bättre än andra personer.
Håller ni inte med mig?
Hade tänk att uppdatera mitt au-pair år via bilddagboken.. inte särskilt kul.. Därför startade jag den här. För nu kommer jag vara iväg, jag kan inte själv berätta för personer vad som händer. Nu måste de läsa om det.
Så här kan ni andra au-pairer läsa, min familj och vänner och kanske andra med =)
Jag hade bestämt mig redan när jag började ettan på gymnasiet att jag ville åka iväg som Au-pair. Folk trodde jag bara pratade, ingen tog mig på allvar. De sa att jag inte skulle våga sen. Trean kom och jag ville fortfarande. Började ansöka i både CC och SI och jag märkte att mamma o pappa började bli lite oroliga. Inte så att de inte ville att jag skulle iväg, utan mer att de nu förstod att det kanske skulle bli av. Det fick mig att fundera - är det här verkligen det jag vill? Men JA, jag hade fortfarande den där drivkraften inom mig, lika stark, jag ville verkligen och jag ville visa andra att jag Kan om jag Vill
När jag fyllde 18 i december så började jag med körkortet direkt. 2 månader senare stog jag leende med ett körkort i handen. Nu var en svår bit i ansökan avklarad. Började att fixa med alla mina referenser. - Vilket jobb!
Eftersom jag gått Barn och Fritidsprogrammet på gymnasiet så får jag mer betalt om jag åker med SI, 250$ i veckan. Så det var helt klart mitt förstahans val. Men jag sökte med CC endå för att försäkra mig om att jag verkligen skulle kunna komma iväg efter sommaren. Var på intervju med CC en lördag på ett cafe, pratade au-pair grejer i en kvart sen strunt i resten av timmen. Mycket trevligt men inte särskilt seriöst. Hade intervjun med SI på måndan i en lägenhet och den pågick i 2h med en massa frågor, information och psykologiskt test. Vilken skillnad!!
När jag haft intervjun med SI så var allt klart - eftersom det sker genom internet så fixade vi de sista detaljerna tillsammans. CC papprerna skickade jag in ca en vecka senare. Sen vare att vänta på att bli godkänd...
Hatar att vänta. Jag är så otålig!
Väntade först två veckor med SI innan min intervjuare hade skickat papprerna vidare och sen väntade jag yttligare 1 vecka innan jag blev accepterad från förmedlingen. Det var påsklovet så antar att det var därför det tog lite längre tid. 2 veckor efter det fick jag min första familj. Fick ett mejl till inkorgen från SI där det stod att en familj visat intresse, namn på familjen, hur många barn, vart de bodde, bilder, personligt brev och det grundläggande helt enkelt. Och sen hade jag fått yttligare ett mejl - från familjen - med lite mer information och en förfrågan om vi kunde skypa =) De bodde i New Jersey, Precis utanför Princeton. Familjen hade en dotter med särskilda behov och mamman var hemmamamma.. det skrämde mig lite - men lockade mig mest. Har jobbat väldigt mycket med barn med särskilda behov.
Skypade med dem dagen efter. Jag var såå nervös. Att de skulle se mig på cam o allt. Jag vankade av och an i rummet i väntan på att de skulle ringa och när de väl gjorde det tänkte jag, ska jag svara nu, eller vänta lite så de inte tror att jag går här och väntar.. så patetiskt.. jag väntade lite och svarade - vad hände med min engelska - var inte jag väldigt bra alldeles nyss? Det blev iaf bättre när man pratat ett tag. Mamman var otroligt snäll och vi klickade direkt. Underbart! Fick se barnen, dottern som är 4 och pojken som är 7. Hon avslutade samtalet med att säga att community counselor kunde ringa mig imorn så jag kunde prata med henne med och att jag skulle få prata med den nuvarande au-pairen nästa gång vi pratar.
Nästa dag pratade vi igen. Med mamman - och barnen - och au-pairen. Tidigare den dagen hade community counseloren ringt mig, när jag satt på bussen.. haha det var svårt o höra vad hon sa och folk stirra på mig när jag pratade engelska :P När jag lade på den kvällen hade jag bestämt mig att säga JA om de frågar mig.
Nästa dag hade jag ett nytt mejl i min inkorg. En till familj har visat intresse skrev SI och visst såg jag att jag hade yttligare ett mejl från en familj i min inkorg. Den här familjen hade 3 barn, flicka 4, pojke 7, flicka 9. Bodde 1h utanför Nyc uppåt. Jag skypade med dem senare samma dag. De verkade med bra. De var rena motstsen, gjorde mycket, hade en ganska hektisk vardag men jag skulle få uppleva mycket med dem. Pratade yttligare med dem en gång och barnen var urgulliga verkligen. När jag stänge av skype den dagen hade jag ont i magen. vilka gillade jag bäst. Satte mig ner och skrivde en lista med för och emot.
Kom fram till att den första familjen var bäst. Jag borde ha fattat det från början. De var bara den familjen jag pratade om! Jag vill inte stressa en massa. Den här familjen är mer lugn. Här kan jag ha det bra! Pratade med pappan i den första familjen för han hade varit iväg tidigare i veckan. Var nervös! varför blir man mer nervös när man ska prata med pappan i familjen?? :P Iaf så var han jättesnäll. När vi sa hejdå den gången så sa hon att de skulle prata lite men att hon mycket väl kunde se mig i deras familj.
Nästa dag fråga hon om jag ville vara hos dem. Snacka om att jag blev glad- Kunde inte sluta le den dagen!! Skrev självklart JA och dagen efter fick jag svar tillbaka.
GREAT! We're SO excited...we had a feeling you would say yes...It just seemed like such a good match for both of us... And you know when you have a "gut feeling" about someone...as soon as I read over your application I had a feeling and then each time we spoke, it kept getting stronger and stronger. We're really happy you will be with us
Och självklart blev det här med ett dag med ett stort leende på läpparna :D
sa också till den andra familjen att jag tyvärr inte ville komma till dem och att jag matchat med en annan. De tog det bra!
Nu började en annan del av au-pair förberedelserna! Fortsätter att återberätta imorn
- det här tar på krafterna :P
Kramar Rebecka
